Upphovsrättens grunder

Upphovsrätten är samhällets sätt att uppmuntra kreativa människor till att utveckla sina färdigheter till ett yrke. Upphovsrätten skyddar resultatet av skapande arbete.

Ekonomiska rättigheter
Upphovsrätten ger upphovsmannen en ensamrätt att framställa exemplar av sitt verk och göra det tillgängligt för allmänheten. I praktiken omfattar dessa två rättigheter allt ekonomiskt utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk och därför kallas dessa ensamrätter för upphovsmannens ekonomiska rättigheter. Framställning av exemplar sker alltid när en kopia görs av verket. Verket kan göras tillgängligt för allmänheten genom att det fysiska verksexemplaret sprids, verket framförs (exempelvis genom att det sjungs, uttrycks, spelas upp från CD eller reflekteras med projektor), verket överförs långa avstånd (exempelvis med radiosändningar eller via internet) och verket visas som sådant (exempelvis i galleri). De ekonomiska rättigheterna kan överlåtas delvis eller helt t.ex. mot en engångsersättning.

Moraliska rättigheter
Förutom ekonomiska rättigheter har upphovsmannen även moraliska rättigheter. Med dessa avses endast de moraliska rättigheter om vilka stadgas i upphovsrättslagen, och de moraliska rättigheterna innefattar inte direktiv gällande etisk användning av verk som t.ex. direktiv för etisk forskning. De moraliska rättigheterna är stiftade till skydd för upphovsmannens person och man kan inte på ett bindande vis avstå från dessa på samma sätt som de ekonomiska rättigheterna. Den viktigaste moraliska rättigheten är rätten att anges som upphovsman för verket på det sätt som god sed kräver. Detta kan också vara av ekonomisk relevans, eftersom upphovsmannen genom detta får synlighet i samband med sitt verk. Upphovsmannen har även en rätt att förbjuda att hans verk ändras eller framförs på ett sätt eller i ett sammanhang som är kränkande för hans konstnärliga anseende. Detta skyddar upphovsmannen också när han har överlåtit rätten att bearbeta verket vidare t.ex. för översättning av verket. Upphovsmannen till ett bildkonstverk har även en moralisk rätt att få sitt verk till påseende om detta inte medför oskäliga olägenheter för verkets ägare.

Verket
Med stöd av lagen får konstnärliga och skriftliga verk upphovsrättsligt skydd. Vilket som helst arbete är dock inte i upphovsrättslig bemärkelse ett verk utan det måste vara egenartat och en produkt av sin skapares självständiga, kreativa arbete. Upphovsrätten gäller bl.a. filmer, fotografier, böcker, konsthantverk och datorprogram. Det är inte av betydelse huruvida verket är skriftligt, muntligt eller digitalt. Verket behöver inte vara estetiskt tilltalande, eftersom det inte finns några konstnärliga kriterier för verk. Det måste bara vara självständigt och egenartat. Information eller idéer i sig åtnjuter inte upphovsrättsligt skydd utan det som skyddas är formen. Upphovsrätten uppkommer automatiskt när verket är färdigt och upphovsrätten ställer inga krav på registrering eller offentliggörande.

Närstående rättigheter
Med så kallade närstående rättigheter skyddar upphovsrättslagen även andra resultat av arbete än verk. Till dessa hör bl.a. skyddet för utövande konstnärer och skyddet av fotografer. Dessa skyddas nästan på samma vis som verk. Den enda betydande skillnaden är att skyddstiden för de närstående rättigheterna är 50 år från det att arbetet blev färdigt, medan det upphovsrättsliga skyddet är i kraft till utgången av sjuttionde året efter upphovsmannens dödsår.

Inskränkningar i upphovsrätten
Upphovsmännens ensamrätt beträffande användningen av verken har begränsats med hänsyn till bl.a. kulturella skäl. Det är t.ex. tillåtet att i samband med undervisning framföra ett utgivet verk utan separat tillstånd under förutsättning att verket är lagligt tillgängligt för läraren och upphovsmannens moraliska rättigheter respekteras.

Även kopiering för enskilt bruk är enligt lag tillåtet utan tillstånd då kopieringen sker från en laglig källa. Omfattande kopiering och utdelning av kopior till allmänheten utgör dock aldrig enskilt bruk. Upphovsmannen får prissätta all slags framställning av exemplar och tillgängliggörande av verket för allmänheten, om det inte handlar om sådant framställande eller tillgängliggörande som är separat tillåtet i samband med inskränkningarna i upphovsrättslagen (om alla inskränkningar i upphovsrätten stadgas i 2 kapitlet i upphovsrättslagen).

Kränkning av upphovsrätten och upphovsrättsbrott
Att framställa exemplar av ett verk och göra det tillgängligt för allmänheten utan tillstånd av upphovsmannen och utan stöd av en i upphosvrättslagen inskriven inskränkning utgör kränkning av upphovsrätten. Kränkning av upphovsrätten som sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet är kriminaliserad. Beroende på hur allvarlig gärningen är, kan kränkningen antingen utgöra upphovsrättsförseelse, som bestraffas med böter, eller upphovsrättsbrott för vilket straffet kan vara fängelse. De nyssnämnda brotten är ändå målsägandebrott som polisen undersöker endast ifall målsäganden, d.v.s. innehavaren av upphovsrätten, kräver straff.

Upphovsrättsorganisationerna
I praktiken har övervakningen gjorts lättare genom att skapa organisationer som företräder upphovsmännen och ingriper vid kränkning av upphovsrätten för upphovsmännens del. Organisationerna beviljar även masslicenser för användning av verk som de representerar, och de redovisar också intäkter för användningen av verk till upphovsmännen. Övervakande och licensbeviljande organisationer är t.ex. Teosto och Kopiosto medan TTVK (Upphovsrättens informations- och övervakningscentral, Tekijänoikeuden tiedotus- ja valvontakeskus) har grundats för att övervaka endast upphovsrättigheter. När ett verk har använts på ett sätt som kränker upphovsrätten, har upphovsmannen alltid rätt att erhålla vederlag för användningen. Om kränkningen skett uppsåtligen eller genom vållande har upphovsmannen också rätt till ersättning för skador och förluster, t.ex. uteblivna inkomster eller själsligt lidande, som kränkningen medfört.

Länkar: